Mozambique

Vi brummar vidare. Efter the Wild coast på Sydafrikas östkust drog vi norrut, mot Swaziland. Swaziland är en egen liten nation mellan Sydafrika och Mozambique med en väldigt vacker natur. Gröna skogar, höga berg och djupa dalar. Och tro det eller ej, men det är faktiskt billigare i Swaziland än i Sydafrika. Så vi stannade där några nätter innan vi fortsatte vår resa mot vårt efterlängtade slutmål, Mozambique.

Vi hade blivit varnade och var förberedda på att stöta på problem vid gränsen och på vägarna här eftersom vi har vår egen bil. Det började vid gränsen. Där de ville att vi skulle betala skatt för bilen, vilket var fine. Men sedan behövde vi betala för våra surfbrädor vi har på taket, lite irriterande tyckte vi men ändå ok. Det blev dock löjligt när de såg vårt tält i bilen och ville ha betalt för det också. Det är så det funkar. De ser några dumma turister och försöker mjölka oss på så mycket som möjligt, och det funkar. Vi vill ju komma in i landet. Vi körde direkt mot huvudstaden Maputo, den smutsigaste stad jag varit i. Vi hade kollat upp ett hostel vi tänkte stanna på som ligger strax utanför. Det var mörkt när vi kom dit och vägarna var inte vad vi var vana vid. Egentligen dumt att kalla det vägar. Först var det sand, bara sand. Folk körde hur som helst, till höger om oss, vänster om oss. Man skapa sina egna filer. Stora gropar var det överallt också, så vi sick sacka oss igenom tills vi kom fram till något som faktiskt såg ut som en väg. Nu var det inte sand längre, utan lera. Med stora vattenpölar överallt. Så vi tänkte att vi behöver fart här, annars kommer vi fastna. Så vi drog framåt och SPLASH, BAM, SPLASH. Bilen vart täckt i lera, så sjukt kul. Vi körde på den här vägen i en halvtimme innan vi kom fram till vår sovplats för natten.

Vi befinner oss nu i ett malariaområde, vilket vi är väldigt medvetna om. Myggsprej och andra diverse myggbortdrivande medel används flitigt. Och så fort du känner något som kryper på dig, SMACK, dö. Jag käkar dock tabletter som i förebyggande syfte ska förhindra malaria, men man kan aldrig vara för säker.

Vi fortsatte efter Maputo vår resa norrut mot Tofo. En resa på ungefär 50 mil. Vi hade inte ens kommit ut ur huvudstaden innan vi ser en polis vinka in oss mot vägkanten. Mozambique är världens sjätte fattigaste stat och orsaken stavas korruption. Så vi visste att poliserna här är riktiga svin. Den här polismannen såg att vi var turister, surfbrädor på taket, utländsk regskylt och vita personer i bilen, så han stoppar oss på vinst och förlust och letar efter något han kan bötfälla oss för. Han hade tur och såg att två av oss inte hade bälte på sig och vips, han blev 2000 Mets rikare.

När vi kommit drygt halvvägs var det dags igen, vi blev stoppade och anklagade för att ha kört för fort. Vi var säkra på vår sak, vi körde i 80 på en 80 sträcka. De påstod att det va en 60 sträcka och bad oss böta ytterligare 2000 Mets. Men vi hade rätt och de hade fel så vi lyckades tjata oss ur denna bot och fortsatte. Så vad de gör är att de stoppar turister, kommer upp med nåt skitsnack och hoppas på att de ska betala.

Men. Efter sketna Maputo och korrupta poliser kom vi fram till Praia de Tofo. Paradiset du läser om i resebilagan till din Aftonbladet. Vita långa stränder, kristallklart vatten, höga palmer, och underbart väder. Här ska vi stanna i en vecka och bara njuta. Dricka milkshake, äta pannkakor och lyssna på reggae i solen.

Ciao.

20140330-153805.jpg

20140330-153839.jpg

20140330-153913.jpg

Comments are closed.